PLÖTSLIGT UPPTÄCKTE VI DEN TYSTA HIMLEN!
Vi hade stått och spanat efter vårfåglar sedan klockan 06, när någon i det
gamla gänget påpekade frånvaron av flygplan!
Inga kondensstrimmor korsade himlen, inget dovt bakgrundsbuller hördes!
Först när vi lyssnade, noterade vi de svaga, resonerande bränningarna
runt Ölands södra udde. Bara naturljud ... så skönt!
En stund senare ringde Anders Waldenström från mellersta Öland. Han
var lyrisk, han var som en Carl von Linné på jungfrulig mark!
- Jag har gått i ekelundaskogen och jag har hört vartenda litet fågelpip!
Du vet, häröver går en flygkorridor, som alstrar ett ständigt närvarande
infraljud. Och först nu inser jag det. Ljudmattan är borta!
- Jag hör fågelsången utan den där konstgjorda mullerkulissen i bakgrunden.
Du måste skriva om det Göran! Du som skriver så mycket, avslutade Anders.
